Resfeber? Nej, det är väl Malmöblåsten, som gör att man börjar bli lite orolig i kroppen. Nu är det endast 36 timmar tills vi lämnar Madrid och sitter på Boeing 747 över Atlanten. Katia är redan i Lima och förbereder för vår ankomst.Min Drömresa påbörjade jag för 30 år sedan, när jag besökte Equador. Då kände jag att jag någon gång i livet skulle återvända till de fantastiska Inka-indianerna. Nu...är tiden inne.Jag har packat 16 kg, vad har jag glömt? Har aldrig haft så lite packning, trots att långkalsonger, varma strumpor och vantar är packade. Det kommer att behövas när vi skall övernatta i vasshyddor på Titicacasjön, 3810 m över havet, även på kvällstid uppe i Anderna.Baddräkt har jag förstås alltid med mig (är ju Fisk), den kommer att få slita med Stilla Havets vågor under avslutningsveckan i Mancora. Skall försöka hålla mig på benen!! Saludos de Karin

 

gunilla

19 september 2006 15:52

Till Marie och alla er andra glada tjejer;
Önskar ER en spännade, upplevelserik och lycklig resa.

 

Bett

24 september 2006 11:14

Hallå Karin!
Jag ser med spänning fram att läsa nästa blogg från dig! Tänker på dig! Här i sverige har vi jättefint sommarväder fortf.
Kramar i massor från Bettan o Anders

 

Mille

24 september 2006 22:27

TREVLIG RESA! Njut ordentligt.
Kram / Mille (Steffis "svärdotter")

http://lilarummet.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kl 10 på förmiddagen började vi köa för att ta oss tillbaka till Madrid. Otroligt oorganiserat. Finns det någon frivillig som kan åka till flygplatsen i Lima och fixa logistiken??? ...

Även vi avslutade vår vistelse i Peru på den underbara restaurangen Rosa Nautica i Lima. I morgon är det dags för hemfärd. Här sitter vi i baren och väntar på våra dagliga Pisco Sour´s. ...

Vi började med att fira Annettes födelsedag med "champagne" vid poolen. sedan gick vi längs stranden och hamnade på vår frukostrestaurang och tänk där blev Annette också firad av el mosso med ljus och allt. Vi andra sjöng för henne både på engelska o...

Kocken och el Mossos säger bye bye till sina sjöjungfrur. Det var oss de kallade för sjöjungfrur. :-) vi blev också kallade för Pisco sweets (läs sweeds) överallt. Undrar varför??? Det kan väl inte vara för att vi drack Pisco sour??? ...

I Mancora kunde man få goda fiskrätter varje dag. Nyfiskat direkt från Stilla havet! Mums mums!!...